Små korn av lycka
När jag sätter mig och ska skriva den här texten ger tanken på lycka mig mest prestationsångest. Precis som när kvällstidningarna trumpetar ut: ”Så blir du lycklig!” i versaler och fetstil. Så jag frågar oraklet Facebook vad lycka är och får svar som: Familj. Kärlek. Minnen. Harmoni. Hälsa. Choklad. Omtanke. Musik. Och min personliga favorit; frihet. Lika många definitioner som personer, ändå jagar många det ultimata receptet.
Allt oftare hamnar jag i sammanhang där begreppet lycka dryftas. Kanske har det med åldern att göra. Att vi nu, efter något årtionde eller två med fullt fokus på barn och karriärsklättrande, har tid att fundera. För några veckor sedan satt jag på en middag med vänner i Järvsö. En plats som för mig är starkt förknippad med just lycka. Mitt i varmrätten ställer min vän frågan. Vad gör er lyckliga? Vad är lycka för er? Jag var den enda vid bordet som ryckte till. De övriga fyra svarade, utan alltför mycket betänketid. Svaren varierade förstås, men kändes nära ytan. Lätta att plocka fram. Som att de alla faktiskt visste vad som gör dem lyckliga. Jag förundrades och stammade när det var min tur, överväldigad av den stora frågan.
Strax därefter får jag det här uppdraget. Kan jag skriva något på temat ’lycka’ inför Relations kommande event? Min vana trogen svarar jag ja. Det gör jag nästan alltid, och framför allt om något låter kul. Sedan slås jag av utmaningen.
När jag gör så, tackar ja till saker som jag innerst inne borde veta att jag inte kan så mycket om, då googlar jag. Jag älskar instruktioner och har på det viset blivit en stjärna på såväl golf och padel, som skidåkning och crawl. Rent teoretiskt alltså. Nu ska jag skriva om lycka och behöver en instruktör. Som av en händelse kommer ju Micael Dahlén, världens första professor i lycka, och föreläser på UF-mästerskapen som sammanfaller med Relations event. Han borde vara den ideala stöttepelaren här, tänker jag, och kastar mig över hans ”En liten bok om lycka”. Den är perfekt. I tretton kapitel radar Micael upp en checklista över hur man ökar sina möjligheter att känna lycka. Vara lycklig. En professor som lutar sina påståenden och argument mot forskning får mig att lyssna. Det gör inte kvällstidningsrubriker.
Jag lär mig att lyckotoppar, det rus vi känner när vi är riktigt galet lyckliga, bara varar i tre månader. Jag inser samtidigt att jag är en lyckotoppsjunkie och att det nog bidrar till min ökända rastlöshet. Jag lär mig också att jag ska vara mig själv, hitta mig själv, tro på mig själv och att jag duger. Jag konstaterar att det är svårt. Svårare än att skriva en lyckokrönika. Och jag lär mig att lycka är unikt. Att det egentligen inte finns något recept, oavsett hur grundlig forskning som ligger bakom, utan att var och en har sin alldeles egen form av lycka.
Jag hävdar ofta att man är sin egen lyckas smed, vilket känns tunt när jag inte riktigt vet vad jag strävar efter. Micael förklarar dessutom att genetiska förutsättningar står för 50 % av vår förmåga att känna lycka. Man behöver alltså ett visst mått av medfödd talang. Instruktioner och envishet hjälper bara till en viss gräns. Så jag blir nog inte Zlatan i det här sammanhanget. Heller.
Men ju mer jag lär mig, desto mer uppmärksam blir jag på de där pyttesmå kornen av lycka. När det hisnar i magen och man vill jubla. De kan vara i en sekund eller kanske en handfull och är alldeles fantastiska. Låt oss samla på dem, i stället för att hicka till när den stora frågan kommer.
Tre frågor om lycka till Micael Dahlén:
I din bok ”En liten bok om lycka” beskriver du att vi blir lyckligare av att se fram emot saker och även av tillbakablickar. Vad är då grejen med ”att leva i nuet” som är mångas mantra?
Att leva i nuet är alldeles toppen, men svårt att göra särskilt länge, ens med flitig träning. Skulle vi bara fokusera på nuet skulle det inte få plats så mycket lycka och i värsta fall till och med bli lite stressande. Men väl nog behöver vi inte välja, vi kan leva i nuet så gott det går och dessutom njuta tillbakablickar och framåtblickar. Ha lyckokakan både före och efter vi ätit den, snacka om lycka!
På UF-mästerskapet möter du en blandning av gymnasieungdomar och vuxna. Hur skiljer sig dessa gruppers syn på lycka åt?
Lycka kan paradoxalt nog vara stressande när en inte riktigt har grepp på den och det märks dessvärre särskilt tydligt hos ungdomar. Som vuxna har de flesta av oss inte heller riktigt grepp på lyckan, men vi stressar lite mindre över det.
Jag gråter ofta när jag blir riktigt lycklig, som till exempel på alla UF-events. Vad är det för bakvänd reaktion egentligen?
Det finns två förklaringar till lyckotårar. Den ena är att vi bli överväldigade av känslor och att tårarna fungerar som ett sätt att hantera det, att bokstavligt få utlopp. Den andra förklaringen är att alla typer av tårar fungerar som signaler till andra människor att vi behöver hjälp eller förståelse. Lyckotårar kan då vara ett sätt att försöka dela sin lycka.
